Örebro vs Östersund

I mitten av förra veckan fick jag veta att jag skulle åka till Örebro på utbildning den här veckan. Det hade inneburit resa, hotellövernattningar, ordning av barnvakt en av kvällarna osv. Så i fredags kom nyheten att det var fullt i Örebro men att en ytterligare kurs hade ordnats- som hade lagts i Östersund!
Även om detta underlättade avsevärt för mig som nu kan bo hemma, pendla till utbildningen och slippa ordna barnvakt så är jag lite besviken...
Hade vart oerhört skönt att bo på hotell och lyxa sig lite med hotellfrukost! Liksom det hade vart spännande att återvända till Örebro där jag inte varit sedan min sista praktik på gymnasiet. Då var jag 18 år, gick humanistiska programmet och gjorde min praktik hos ett gäng talpedagoger i Örebro. Då bodde jag hos en av mina dåvarande bästa vänner och vi festade och shoppade i stort sett hela den perioden, som jag minns det ;)
Nu hade jag åkt dit i ett helt annat syfte, iofs för att lära mig nya saker men inte för att prova på nattlivet... Som småbarnsmamma vill man verkligen njuta av en god ostörd nattsömn!
Men även om jag känner ett uns av besvikelse så känner jag ännu mer lättnad över att få bo hemma hos mina älskade :) Det är inget kul att åka hemifrån när de fortfarande är lite förkylda och sover oroligt. Istället ser jag fram emot utbildningsveckan i Stockholm i december. Då ska jag passa på att julhandla lite. Om jag orkar. Måste ju tänka på sömnen menar jag ;)

Längtar tillbaka!

Tankar om vänskap.

Jag hör till dom som inte alltid har så lätt att finna vänner. Och då menar jag riktiga vänner.
Det är inte så att jag på något sätt känner mig ensam utan jag har en umgängeskrets och jag har några nära vänner.
Men jag är rätt petig när det kommer till vänner. Jag har inget behov av ett gäng ytliga bekantskaper som jag bara kan surra om väder och vind över en kopp kaffe med. För att jag ska kunna satsa på en vänskap måste jag känna att det klickar och att denna vänskap har potential att utvecklas. Jag vill kunna prata med vänner om saker som betyder något. Kunna känna att jag och personen ifråga kan anförtro oss åt varandra.
Då jag har haft lätt för mig att träffa bra killar och pojkvänner så har jag inte haft samma succe på vänskapsfronten. Min allra närmaste vän som känner mig bäst bor sedan några år tillbaka många mil bort. Men jag har vänner som jag litar på nära mig också.
Tyvärr har jag för inte så länge sedan blivit blåst av någon jag betraktade som en vän. En person som jag inte känt länge men som jag tagit till mig och verkligen uppskattade att umgås med. För hur det än är så är det alltid trevligt att träffa nya ansikten och att dessutom komma att betrakta ett av dessa ansikten som en vän är en härlig känsla. Lite som att vara nyförälskad på ett psykiskt sätt. Man vill umgås ofta och lära känna varandra bättre liksom. Att då bli sviken av denna person som man betraktar vara en vän gör ont. Att denna "vän" nästlat sig in i mitt liv, i min familj. Det gör ont och det sätter spår. För mig blir konsekvensen den att jag drar öronen åt mig ännu mer när det gäller nya bekantskaper och eventuella framtida vänner. Tyvärr.

Vår bröllopskväll.

Bröderna brothers

Bestod av blöta drinkar, vattenpipa och "bröllopsvals" till Boten Anna & Jag vill vara din Margareta :)) Vi hade en rolig kväll helt enkelt! Den bästa bröllopspresenten fick vi kvällen innan när Jens bror med fru kom och överraskade oss. Hela vintern-våren-sommaren hade vi tjatat på dem att följa med, men se det gick Inte! Ingen barnvakt, inga pengar...ja skälen var många så döm om vår förvåning när de helt plötsligt dök upp på vårt hotell i Side:)) Den känslan kommer jag aldrig att glömma, helt underbart!

Glad men...

trött av all ny information och alla nya intryck. Det är inte lätt att vara en working mom...verkligen inte! Ändå är jag inte ensamstående, min beundran för ensamstående föräldrar ökar för varje arbetsdag!
MEN jag är såå nöjd med mitt nya jobb. Spännande arbetsuppgifter och det är ett trevligt gäng som jag fått den stora äran att arbeta tillsammans med! Det gör dessvärre ont i mitt mammahjärta att lämna våra hjärtan tidigt på morgonen för att hämta sent. Våra barn är de som är kvar sist och det är med andan i halsen jag rusar in på dagis vid halv sex varje dag! De, dagiset alltså, stänger nämligen då och jag hinner preciiiis dit när jag åker med bussen som går hem. Det är inte meningen att man som akademiker bor på landsbygden tydligen :(
Hade jag kunnat jobba här hade jag givetvis gjort det, men så är det inte tyvärr.
Som tur är ställde barnens farmor och farfar upp idag och hämtade våra små redan vid tre. Det kändes skönt att kunna slappa på bussen hemåt istället för att sitta som på nålar som jag gjort hela veckan av rädsla att bussen ska bli sen..!
Nej, åtta timmars sömn bör man få så då bör den här kroppen gå och lägga sig i sin NYA säng typ NU !!! Go´natt på er :))zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Bloggtorka

som ni kanske märker...
Just nu fokuserar jag bara på att orka ta hand om familj och hem. Ska bli roligt att börja på det nya jobbet imorgon men jag vet med mig att jag kommer vara dödstrött den närmaste veckan eftersom det blir mycket nytt att ta in!
Det var skönt att åka hem till Vemdalen på en snabbvisit igår iallafall. Fick träffa min kära Josefin och hennes yngste son Ludvig, vilken liten goding han är! Handlade lite reagrejer, gofika och pruttlera på VDLN. Jens hade dömning hela helgen så han fick snällt stanna hemma. Jag och barnen gick och såg honom döma i eftermiddags, han är en riktig läckerbit i sin domar outfit!
Jag kommer skriva lite om Turkietresan OCH Bröllopet såklart så snart jag orkar. Just nu får allt vänta lite i brist på inspiration.....

Jobbcoach.

Är min titel f.r.o.m måndag den 14 september. Bra va!

22/08-6/09

Side 2009-09-01

JA!