Pappa.

Min pappa ringde mig idag. Det gör han inte så ofta. När väl pappa ringer brukar jag bli smått nervös för då tror jag att det hänt mamma något. Men nu var jag förberedd på att han skulle ringa eftersom jag fyllde år den 19e. Han ringde ifrån Goa, Indien, där han var o hälsade på min farbror med fru. Började som vanligt med att skryta lite över det härliga vädret (han, inte jag), hur han satt på verandan och tittade på solnedgången. Tell me more, please!
Hursomhelst ville han gratta mig i efterskott, han hade glömt bort det när jag fyllde den 18e. (Hör "faster" Berit i bakgrunden : NITTONDE!)
-Ja, den 19e ja..ha ha!
Sedan är han gullig nog att fråga vad jag vill ha i present. Ett silverhalsband eller alladinbyxor?
-Ja du pappa, köp det du tycker passar!
Avslutar samtalet med:
- Ha det så bra nu Lisa! (min systers namn)
-Erica (säger jag)
- Va? Ja just det, Erica! Ha ha ha, ja du vet...!
Allt är precis som vanligt alltså.
Han är rätt rolig min pappa, bara man kan stå ut med honom!
Han drar alltid samma skämt. Ett som är himla kul (?) är när han träffar barnbarnen: Har dom fått ögon ännu?
Jag har irriterat mig fruktansvärt över min pappa under många år och försökt ändra på honom. Försökt få honom att förstå mig. Men de senaste åren har jag accepterat att han är som han är och att jag älskar honom precis som han är!