torsdag 19 mars 2009

Torsdagens tankar och förhoppningar.

Lämnade mina småhostiga barn på dagis vid nio. Blev ingen snowracer tur ner dit för vi badade så länge på morgonen att det blev bråttom på slutet! Sedan blev det gräl om pärlhalsbanden de gjort. Dante har tappat bort sitt så han ville prompt ha Livs. Och han tror nog att det är hans...dom ser ju ganska lika ut. Liv fick ge med sig (som vanligt) för husfridens skull. Så idag måste jag leta pärlhalsband. Det är för familjens skull!
Annars vet jag ju vad som väntar...något som jag ska ta itu med idag, om så bara för att skicka ett mail till min handledare Masoud. Vet av erfarenhet att om jag bara gör något, hur litet det än är, så kommer jag igång och gör ännu mer!
Måste göra något åt mina rutiner bara. Och ta i tag med min kost igen som har blivit lite slarvig när jag varit sjuk. Inte för att jag glufsat i mig onyttigheter men igår slank det ner två ballerinakakor utav bara farten när jag stod och tömde diskmaskinen. Vips sa det bara så hade dom lagt sig i munnen och trillat ner i magen :)

På söndag hoppas jag kunna gå på spinning, är alltid lättare att äta rätt när man tränar.
Min morot lockar där framme i solnedgånen! En vit böljande klänning på en slank gyllenbrun kropp- hur bra låter inte det?! Och jag läängtar tills jag får gå på hamam, var sju år sedan sist! Tänk vad med smuts jag ska ha samlat sedan dess! Och det är så sköönt! Jag hoppas att det finns nåt bra hamam i Side. Men det måste det ju finnas, kan inte finnas nån turkisk semesterort utan..!

Bild lånad från Barnsemester.se

2 kommentarer:

  1. Åh, vi har också tänkt prova hamam, fatta jag har varit 4 ggr i turkiet och aldrig testat det! men har läst så mkt om det nu så jag är ju bara så sugen att prova!
    Apropå att Liv "får ge sig", EXAKT så är det här hemma. Vi har en minsting med vilja av stål, och Leon ger sig för han ORKAR inte höra lillebror gnälla/tjata/skrika. Vi verkligen säger till leon att nu har du den där, och Milo får vänta, men han är så snäll, och vad gör man då? Man vill ju samtidigt uppmuntra att Leon är snäll....Men inte på bekostnad att Milo ska kunna skrika till sig vadsomhelst. Suck. Hoppas det ger sig med åldern/åren...och man kan prata mer förnuftigt med Milo så att han förstår vad man menar...Nu är det så att han följer varje känslomässiga impuls och leon är förnuftig.

    Kram Erica

    SvaraRadera
  2. Ha ha...skönt att höra att ni har likadant! kan inte minnas att Liv var likadan i den åldern men det blir väl ännu mer när det är ett småsyskon! Och du -hamam, denna gång bara måste ni prova det! Gärna de första dagarna så inte brännan försvinner..man blir verkligen len som en babystjärt efteråt :) Kramen!

    SvaraRadera